God morgon sötnoooooos
Men det tänker jag inte göra. För jag har feber och är jävlig denna morgon med.
Är jag en dålig människa då?
Igår hade jag som sagt sista dagen på praktiken, det var inte alls kul. Men jag är glad och tacksam över att jag hamna där jag hamnade. Så, det är okej.
Nu ska jag fixa frulle, kaffe och vitaminboost.
-
Vi har snackat en del om när jag skulle kunna komma och hälsa på, på lucia eller på en boendes 100-årsdag nu i December. Men jag vet inte. Det är nog bäst om jag låter bli faktiskt. Jag är redan alldeles för känslosamt involverad på det där plejset, och det ska man ju inte vara, inte för mycket. Måste släppa de här 7 veckorna och lämna allt kvar där, och endast ta med all kunskap jag har fått.
Nu ska jag gå till bussen.
Höjt!
-
Betydelsefulla ord
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam
fast vi kan nog skippa det där med gud
-
HEHE :)
-
Snö också.
-
En vecka ,av de tre återstående, avklarad på praktiken. Idag ska jag pallra mig iväg till skolan. JOYFULL JOYFULL LIFE! Not.
Trött som ett jävla svin, fysiskt. Pigg, glad och töntlycklig psykiskt. Tänk vad de där dagarna på praktiken kan ge.
Och framförallt, jag har för första gången i mitt liv gjort en skillnad. En ganska stor grej. Och det känns i både hjärta och själ, känner att jag hamnat rätt.
Det är en helt jävla otrolig känsla.
Idag förväntar jag mig inget annat än att få tillbaka min artikel från engelska läraren, där ska det stå MVG(!) med för stora bokstäver. Sen ska jag bli glad och uppiggad, hänga med Bethina till affären, kolla på idol (förhoppningsvis med brudsen samlade) och vara töntigt glad resten av dagen. Så ska det bli. Och jag förväntar mig inget annat.
Mog-1
Sånt tycker jag är trevligt. Då är de där som producerade en från första början, mycket givmilda. Ännu trevligare.
Idag t. ex fick jag en valfri veckotidning på ICA Solbo för mina MVG:n. (vilket jag uppskattar när min penningplunta inte väger tungt för tillfället, men bara för att göra ett exempel)
För sisodär tre år sedan fick jag mitt första (och sista tills förra året) MVG. I sexualkunskap. Då fick jag ett dyrt jävla pärlhalsband. Det lönar sig alltså att vara svårwannabebadassmedingasomhelstframtidsutsikterfjortonårigtjej.
Alltså på kort sikt, såklart.
Men vad fan är de frågan om? Är jag gammal nu? Eller är jag inte tillräckligt svår helt enkelt?
Kanske känner de att de kan pusta ut nu? Tillåt mig att skratta.
HAHA
-
Försöker hitta ett inlägg Soran Ismail skrev på 1000apor i somras, men hittar det fan inte.
Kort och gott..
Vad ska jag säga?
hutt
|
Sådana där tönterier
Det är lätt att vara efterklok. Väääääärldens klyscha, men så sant. För det är man ju alltid. Då är man så jävla clever.
Det finns dom som ofta påpekar att jag lever i det förflutna. Vilket jag kan förstå att det verkar som.
Men det gör jag inte. Har bara en specifik ouppklarad grej som aldrig fick ett avslut (som trasslar ihop sig med andra incidenter och så). Det hatar jag. Jag vill ha avslut. I alla fall på känslomässigt skit. Det är mysko hela den där grejen. Och det känns ungefär som att jag varit med i Men in black och fått en sån där lampa över mig som tar bort minnet ni vet. För jag får sitta och leta bland gamla bilder, msn konversationer och blogginlägg för att försöka kartlägga vad som hände. Jag försöker alltså få ett avslut, förgäves dock.
Det är så det går när två tvillingar inleder något antar jag. Känns som den bästa förklaringen.
(Eller inte, men jag är otroligt inne på det där med astrologi nu, haha.)
I wish I could carry your smile and my heart.
Koffein
Hela jag är en kaffe.
Såg på Du är vad du äter igår, att familjen där hade dragit i sig 106 koppar kaffe på en vecka.
Ptff, sa vi då.
<a href="http://www.bloggkoll.com/blogg/308381/i-think-that-nasal-spray-got-to-your-br?claim=cffrc62ba55">Följ min blogg med bloggkoll</a>
Fy
Nu när jag tycker Lil Wayne är porrig.
Angående valet.
Obama, såklart. Precis så jag ville.
Men samtidigt så kan jag inte låta bli att töntsnyfta lite grann när denne gamle gråe gubbe, McCain, går upp på scenen och berättar att han precis fått ringa ett grattis samtal till Obama. Och han kan verkligen inte dölja sin besvikelse.
Gammal, grå och skör. Vill uträtta en sista sak innan han tar sitt pick och pack för att vandra vidare från denna världen. Ni vet. Framförallt har den där gubben har fått mig att skratta så gråtit flera gånger i de tv program han medverkat i.
En hedersvärd man för att fatta sig kort!
För att jag tror att alla de där nissarna verkligen tror att deras ideal och riktlinjer är de bästa för sitt land. Precis som jag för typ två års sen trodde att moderaterna var det enda rätta för Sverige. Liksom.
Bush också. Han är väl ingen ond man, vad jag vet eller tror för den delen. Ändå föraktar jag honom. Kanske lite dumt av mig när jag vet att mina åsikter och lösningar ibland visar sig vara dumma. Och så.
Jaja. Skulle inte vilja påstå att jag politiskt stod bakom varken Obama eller McCain. Men hoppet Obama ger det där folket, och resten av världen för den delen, är ovärderligt! Det där hoppet han inger kan göra så mycket mer än sänkta skatter och sånt tjaffs.
Skulle alla länder ha ledare som Obama skulle det inte vara så mycket obetydligt skitsnack, obetydliga konflikter.
Det där hoppet och de där orden kan potentiellt förändra en värld.
Yes, we can!
