Angående valet.
Obama, såklart. Precis så jag ville.
Men samtidigt så kan jag inte låta bli att töntsnyfta lite grann när denne gamle gråe gubbe, McCain, går upp på scenen och berättar att han precis fått ringa ett grattis samtal till Obama. Och han kan verkligen inte dölja sin besvikelse.
Gammal, grå och skör. Vill uträtta en sista sak innan han tar sitt pick och pack för att vandra vidare från denna världen. Ni vet. Framförallt har den där gubben har fått mig att skratta så gråtit flera gånger i de tv program han medverkat i.
En hedersvärd man för att fatta sig kort!
För att jag tror att alla de där nissarna verkligen tror att deras ideal och riktlinjer är de bästa för sitt land. Precis som jag för typ två års sen trodde att moderaterna var det enda rätta för Sverige. Liksom.
Bush också. Han är väl ingen ond man, vad jag vet eller tror för den delen. Ändå föraktar jag honom. Kanske lite dumt av mig när jag vet att mina åsikter och lösningar ibland visar sig vara dumma. Och så.
Jaja. Skulle inte vilja påstå att jag politiskt stod bakom varken Obama eller McCain. Men hoppet Obama ger det där folket, och resten av världen för den delen, är ovärderligt! Det där hoppet han inger kan göra så mycket mer än sänkta skatter och sånt tjaffs.
Skulle alla länder ha ledare som Obama skulle det inte vara så mycket obetydligt skitsnack, obetydliga konflikter.
Det där hoppet och de där orden kan potentiellt förändra en värld.
Yes, we can!
