Lite sådär
Jag stod lite längre bort och vinka' in en bil
Du såg åt mitt håll, men jag låtsas som ingenting
Å mitt hjärta slog, jag hörde varje slag
Jag ville komma nära dig och jag ska göra det en dag, för..
Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till,
och jag vet inte varför
men varje gång jag ser dig känner jag att det enda jag vill,
är att komma dig nära
Det är samma sak, varje gång vi ses
Jag såg dig igår kväll och vi växla' några ord
Några artiga fraser om vädret, sen gick du till ett bord
Du satt och prata' med nån annan, medan du vicka' på din stol
Å jag borde gått, jag borde gett mig av,
men nånting hos dig, höll mig kvar
Mmm, varje gång jag ser dig fastnar orden i min mun,
jag försöker säga nånting klokt, men allting låter dumt,
och det händer varje gång jag ser dig
Dilemma
Är det värt att sitta uppe till klockan 5 typ, för att se MTV Video Music Awards.
Börjar inte förräns klockan 2 imöro...
Värt.
Good old days
Calling for the good old days
Cos there were no good old days
These are the good old days
eh, va?
Alltså jag är så jävla äckel glad. Sådär så man nästan vill spy ni vet. Alltså jag är sprudlande!?
Missförstå mig rätt här, jag tycker självklart om att vara glad, men jag är sådär överdrivet. Utan anledning. Känns typ som vårkänslor. Eller som när man är nykär.
Det är inte vår.
Och jag är knappast kär. Inte ens betuttad.
Så..Vad är problemet?
Enda jag kan komma på är mitt plötsliga groteska koffeinintag. Men så kan det ju inte vara.
Såhär fnissig och dryg har jag inte vart Körslaget och Brolle var på tapeten. Då satt jag hemma och skrek som dom där tjejerna man kan se från gamla Beatles konserter och så. Töntigt. Men kunde inte hjälpas.
Nu skriker jag hela tiden. Utan Brolle. Varför?
Jag kanske är betuttad. Men i vem fan då?
ELLER! Så är det Idol...Det är ju underbart.
Ingen aning.
Underligt.
