Time for cityakuten

Det är liksom de små sakerna som gör det.

Fredagen var najs. Typ sådär inget speciellt, men den satt fint liksom. Det var nog bra. Alla blir ju äldre, hittar andra vägar att gå och så. Då känns sådana kvällar bra. Att veta att de finns där. Och så.


Haha, fyfan vilken jävla pluggis jag är. Plugga hela lunchen, alla raster sen satt jag kvar efter skolan i en timme also. Stört. Men med högt uppsatta mål kommer hårt arbete.


Men jag är inte den som är den. Jag bangar aldrig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0