-

Det är en konstig känsla att inse att man är sårbar, på riktigt alltså.
Det är en sak att veta, en annan att känna.


När man har vetat hela livet att man blir äldre, och snart ska man till att fylla 18 jävla år. Vart tog dem vägen undrar man?
18 år...Åldern man längtat efter hela tiden. Men ju närmare den kommer desto mer vemodigt känns det.

18 år är egentligen inget speciellt alls. Men när den åldern uppfyllts vet man att det är nära, det totala ansvaret, och om man ska vara sådan; räkningar, ingen mamma i rummet bredvid. Då är det nära.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0