Katthelveten

Jag har alltid hatat katter. Enda sen min fasters katt bet mig när jag var typ 5-6 bast. Och det gör jag fortfarande. Inga konstigheter. Men det som som stör mig är när folk frågar varför, och jag säger något i stil med "jag bara gör det" och det HATAR jag. Jag vill alltid veta, berätta varför, konkret liksom.
I alla fall så kollade jag runt på alla vanliga bloggar, och med tanke vilken på jävla bloggtorka det vart idag så fanns det ju inte mycket att jubla över. Klickade mig in på Natacha Peyres blogg, och där var det: "Katter är oberäknerliga", så tack Natacha.



För övrigt har det varit en lugn dag. Firat lillasyster som fyllde år för ett tag sen med familjen och mormor, moster och mormors gubbe. Gött.

Känner dock inte att jag är på humör. Känner mig lite vinter 2006.
Nästan så att jag vill att det ska vara vinter, kallt och mörkt på rummet. Så jag kan sova mig igenom 16 timmar om dagen med Takida låtar i bakgrunden i min 180 säng (numera 90, hrmpf) med allt jag skulle kunna tänkas behöva inom räckhåll i sängen, med tjocka kläder och täcken.

Och fan ta Takida. Jag brukar vanligtvis inte lyssna på den sortens musik, men deras första låtar var helt underbara. Eller så har jag bara så sjukt mycket minnen med dom låtarna. När jag lyssnar på låtar som Broken, Burning inside och Somethings on your mind så glider ungefär ett halvår av mitt liv förbi. Och det är svårt att veta idag när jag lyssnar på låtarna om jag gråter för att jag blir ledsen eller glad.
Curly Sue, ptff, va e de för skit.


Jag blir besviken, när jag känner hur mycket makt det har över mig, jag blir arg. Känner mig svag. Karaktär.


Haha, vilket jävla dravvel

I´m out

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0