Katthelveten

Jag har alltid hatat katter. Enda sen min fasters katt bet mig när jag var typ 5-6 bast. Och det gör jag fortfarande. Inga konstigheter. Men det som som stör mig är när folk frågar varför, och jag säger något i stil med "jag bara gör det" och det HATAR jag. Jag vill alltid veta, berätta varför, konkret liksom.
I alla fall så kollade jag runt på alla vanliga bloggar, och med tanke vilken på jävla bloggtorka det vart idag så fanns det ju inte mycket att jubla över. Klickade mig in på Natacha Peyres blogg, och där var det: "Katter är oberäknerliga", så tack Natacha.



För övrigt har det varit en lugn dag. Firat lillasyster som fyllde år för ett tag sen med familjen och mormor, moster och mormors gubbe. Gött.

Känner dock inte att jag är på humör. Känner mig lite vinter 2006.
Nästan så att jag vill att det ska vara vinter, kallt och mörkt på rummet. Så jag kan sova mig igenom 16 timmar om dagen med Takida låtar i bakgrunden i min 180 säng (numera 90, hrmpf) med allt jag skulle kunna tänkas behöva inom räckhåll i sängen, med tjocka kläder och täcken.

Och fan ta Takida. Jag brukar vanligtvis inte lyssna på den sortens musik, men deras första låtar var helt underbara. Eller så har jag bara så sjukt mycket minnen med dom låtarna. När jag lyssnar på låtar som Broken, Burning inside och Somethings on your mind så glider ungefär ett halvår av mitt liv förbi. Och det är svårt att veta idag när jag lyssnar på låtarna om jag gråter för att jag blir ledsen eller glad.
Curly Sue, ptff, va e de för skit.


Jag blir besviken, när jag känner hur mycket makt det har över mig, jag blir arg. Känner mig svag. Karaktär.


Haha, vilket jävla dravvel

I´m out

ey

Sheila goes out with her mate stella,
it gets poured all over her fella,
cos shes says, man he aint no better
than the next man kicking up fuss
drunk, she stumbles down by a river
screams calling London
,
none of us heard her coming,
I guess the carpet weren't rolled out

cocktail

Skoja inte att jag blev överlycklig när jag checka tvplaneten för kvällens sömnpiller och jag såg att de visar Cocktail på
5:an strax. LYCKA!

Men det betyder också att jag måste vara vaken tills minst 00:00.

Värt.


bah

What became of forever?

We'll never know



Förflyttad bakåt 7 år?

...när allt jag vill är twist and shout.



Skola, svenska uppsats och en tipsrunda.
Ämnena jag fick välja mellan till uppsatsen var i stil med "Min bästa vän" och "Då var jag lyckligast".
Tipsrundan innehöll frågor som "Hur många liv brukar man säga att en katt har?".
Tror jag har blivit tillbakaskickad till mellanstadiet.

Har i alla fall fått boken vi ska ha i omvårdnad, hoppas på lite utmaningar nu.

Reinfeldt

Bäst hittills denna vecka

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=655510&treeId=902001&renderingdepartment=2.757

haha, jävla lirare alltså

haha

Ibland undrar jag varför jag bara inte kan nöja mig med det lätta, det enkla. Det skulle ju uppenbarligen vara mycket enklare då. Men jag vill ha så mycket mer. Krångelmaja är vad jag är.

Varför kan inte jag le och vara tacksam som alla andra?

Svårt när vi lever i ett så skruvat samhälle, en skruvad värld.

Jag vill bli nöjd. Jag tror aldrig att någo kan känna sig fulfilled, så att säga. Men nöjd?



HAHAHA! Vilket gnäll! Vafan ere här? haha.

Men som sagt, jag vill vara tacksam.


Latmask

Tråkig helg. Men jag skyller på min PMS. Känns bäst så.
Den här veckan kommer bli jobbig. Imorgon skola 9-11:30, sen raka vägen till jobb i Hallunda. Tisdag ska klassen ut till den där ön jag tappat namnet på, för fångarna på fortet. Osv osv, skola skola skola. Ska dessutom pallra mig till gymmet, börjar bli lat....Latare än vanligt.

Låter väl inte som någon större bedrift för somliga. Men för en annan som under ett halvår har klivit upp runt 11 varje dag för att kanske ta en långpromenad, följt av tv-tittande och eventuellt krök på kvällen, är det mycket.
Städa också.
Shoppa också.
Bläsch...

Jag vill krypa ner under täcket med min mörka Noblesse choklad, som förövrigt är godare än den ljusa av någon konstig anledning jag inte kan förstå, och glo på TV. Men skolan känns lockande, faktiskt. Jag har hittat rätt den här gången skulle jag tro. Vill dock inte ha för höga förhoppningar.


PMS

If you don't stand for nothing I can't really stand behind you
Who knew you withdrew your point of view
I lost mine, you cry and whine all the time
And I cant stand aside or anywhere near you
I'd get in check, you're a wreck, no respect,
In effect you elect me to fuckin' hate you
I'll break you down on the ground, I've found
You're a clown, I'm around, you want war? I'll take you
Stand aside, take a ride, I won't try, you're a lie, my lyrical lesson will teach you
So take a stand if you can, my man, go where I stand, I'll hold my hand
But in the real world you get squashed and then stung
Get hit bitch, slit, aw then you get hung
in a fantasy all day long, it must be so fun being so fucking dumb


Underbart med PMS. Det liksom känns som jag äger världen. Gött skit.



Sen skulle jag alltså hitta en bild där jag ser lite skräckinjagande ut, eller åtminstone mindre glad.
Detta är då resultatet.
Jag har kommit framtill att jag ser bättre ut när jag ler.

Sjukt

Jag mår illa över mig själv när jag läser dom här siffrorna. (http://www.lakareutangranser.se/)


1000 kronor
kan betala för 4 kirurgiska kit för behandling av splitterskador.

500 kronor kan behandla 100 personer för hjärnhinneinflammation. 

250 kronor kan rädda livet på ett mycket svårt undernärt barn.

150 kronor kan rädda 15 personer från att dö i kolera. 

70 kronor kan ge 3 barn ett livslångt vaccinationsskydd mot mässling.

Vilket betyder att mina 1500kr jag får i månaden skulle kunna behandla 300 personer för hjärnhinneinflammation.

Jag mår illa.

Vilka egoistiska kräk vi är.


RSS 2.0